textlyan

Maritha Johansson

söndagen den 4 september 2011

God morgon denna kalla morgon..Men en sol söker sej sakta upp ser jag bort i fjärran....

Igår lyste solen hos mej hela dagen..Döm om min förvåning när det ringde på min dörr och utanför står ett glatt blomsterbud med en stor bukett i famnen...Vem sjutton har skickat mej blommor??Nåväl när jag öppnade den vackraste bukett jag sett på länge ser jag ett "krya på dej kort"av Erika Hansson,Den oerhört duktiga sångerskan som för ett par år sedan sjöng in en av mina texter "jag ser ett ljus"...Nog så passande,för det var exakt vad jag gjorde igår,och jag kände hur värmen spred sej i min kropp....Så fin tanke-----så förvånad jag blev..TACK ERIKA...min dag blev plötsligt ljusare....

Det blev ett par texter igår,och jag tycker nog jag blivit bättre från min tidigare smärta..en dag i taget...

Pratade med Carina,den underbara,som hade hand om min älskade Tilda när jag låg på lasarettet...Så försvann ett par timmar...Ja det är otroligt skönt att ha några riktigt fina vänner..utan dom vore jag punkt och noll!!!

De ger mej inspiration att skriva..jag finner sån känsla i vad människor berättar för mej..inte minst när jag låg på sjukhuset och delade rum med en kvinna som egentligen inte hade medicinska problem,men psykiska efter många händelser som hon och hennes familj hade råkat ut för den senaste tiden...Hon var så rädd att bli utskriven----men läkarna var först obevekliga..och vi talades vid många timmar kvällen innan jag skrevs ut...på förmiddagen när jag skulle åka hem..grät hon floder...jag bad att hon skulle få stanna kvar eller flyttas till en avdelning som arbetar med själen..o min önskan gck i uppfyllelse...ringde henne igår och det hade ordnat sej...Gud säger jag..vad det är svårt för vissa läkare att inse sambandet mellan kropp/o själ!Hon blev så tacksam att jag hörde av mej som jag lovat...men det var väl ingenting...självklart för mej att höra efter hur hon mådde..Men en del blir glada för det lilla..och det är just det lilla vi ska värdesätta---det är de små steg vi tar som ska rosas...inte de stora kliven...det går inte att bygga ett torn och börja uppifrån..nej..det måste finnas en grund först...

Jag skickar er mina goda fina vänner en stor tanke och lite doft från min vackra bukett till er idag och önsker er en underbar söndag.....kram Maritha