Sändagen den 19 september 2011
God morgon...Nu är våra gårdslampor tända utanför ser jag för första gången....Klockan är sex på morgonen och det är ganska mörkt ute,grannarna ligger nog och sover,det är ju söndag..och inga väckarklockor som ska ringa ..det känns som det går ett stort zzzzzzzzzzzzzzz mellan husen...'Min lilla Tilda ligger också här intill mej och sover..Själv vaknade jag nyss..alltså två timmar senare än jag brukar..hm..
Det blev en tidig kväll igår vid kl 21..slog vi ihop våra ögon jag och vovven...Jag älskar den tysta morgonen och det är då jag är mest produktiv...ja just det produktiv...skulle inte ja ta det lugnt ett tag att skriva ?--jo..men ni vet..det finns nog för mycket ändå i mitt huvud som jag vill pränta ner..därmed inte sagt att det blir sångtexter...men jag skriver en hel del dikter också...och där finner jag en slags ro...jag skriver något som ska läsas..inte sjungas..det är en annan typ av skrivande..Själv har jag läst mycket dikter genom livet...jag älskar tex Karin Boye,Nils Ferlin,Per Lagerqvist,Dan Andersson,vissa poem är svarta och sorgliga,andra ljusa och vackra...Diktvärlden är en "fri"värld,där ingen åskådare läser vad jag skriver...det är "min egen värld"...Jag har också skrivit sk moderna Skillingatryck...som är tonsatta..men där är marknaden snäv..idag lyssnar vi inte på händelser,berättade i sång,på samma vis som man gjorde förr...minns min kära Farmor när hon sjöng "Så bistert kalla sveper nordanvinden,om stuguknuten i senan kväll"och "i en sal på lasarettet,där det vita sängar står"herregud vad mina tårar har fallit till dessa sånger när jag var barn....dessa berättelser,dessa faktiska sanningar...ja jag sjöng samma sånger för mina barn när de var stora nog att förstå,och det var precis likadant där...de grät..men ville ändå höra mer...Jag tror vi människor måste ha något att referera till för att våra känslor ska väckas..och så länge de handlar om andra, verkar det som om känslorna blir mer "legitima"kanske vi ändå i viss mån kommer närme oss själva och våra känsloliv när vi hör om andra....??
På tal om andra såg jag en dokumentär-repris igår.."En andra chans"och där fick man följa 4 mänskors öden efter olyckor de varit med om...Jag säger då det,styrkan måste komma inifrån...Jag blir allvarligt berörd när jag följer en kamp om livet..där en del saknar motstycke till att vilja eller ens tänka på att ge upp...Att orka gå vidare efter att ha legat lång tid på sjukhus,blivit delvis förlamade,hela deras liv hade vänts upp och ner på mindre än en minut...unga människor som gjorde ALLT för att utveckla det de NU kunde-inte tänkte på det de INTE kunde...
Ja,det finns hopp i allt- det finns en början till nya liv---det finns krafter inombords -det finns skratt och det finns tårar...och det finns framförallt mycket att vara tacksam för..
ha en helt underbar söndag!!
Kommentarer
Trackback
