textlyan

Maritha Johansson

onsdagen den 14 september

Minsann att det blåser småspik idag och i natt har det vinit nåt fruktansvärt....jag ser hur träden blir kalare och kalare..och på sina ställen så har kvistar brutits av likt pennor!!!Jo,nu är det storm..senaste stormen jag var med om som berörde mej var Gudrun..Bodde då i ett torp i skogen 8 km från närmsta granne...satt o tittade på hela serien av Rasken,och minns att jag tyckte"det måste trots slit o släp ändå varit bättre förr"det såg så mysigt ut med den lilla timmerstugan där familjen bodde,det såg härligt ut med de gröna hagarna om somrarna,det såg dystert ut när vintern kom men ändå var det som om i fattigdomen och i arbetets namn,fanns mer kärlek..De släpade och de jobbade,de föddes barn efter barn..Men "kärnfamiljen"fanns där!

Rätt som det var,mitt i allt mitt "mys"blev det kolsvart i mitt hus...det spred sej en spöklik tystnad,och vips så var elen borta..och det började blåsa upp till storm..det gick så fort.så jag hann inte med ....Men ett faktum kvarstod..Gudrun hade hittat mej där inne i skogen och slagit till med full kraft!Så vad gör jag...Jo glömmer bort Rasken o dess mys-pys...tänder upp den gamla köks-spisen,sätter ut lyktor med ljus på altanen...och hujedamej...vad det det var svårt att få stängt dörren om mej igen...Ja dagen därpå var det att packa ut allt som fanns i frysen o sätta ut i snön...ladda den gamla batteriradion och börja lyssna på de lokala nyheterna...och det gjorde mej inte särskilt uppmuntrad...Men har man valt att bo som jag gjort så fick jag stå mitt kast..Jag gick genom snödrivorna och hämtade in ved...träden runt om låg som plockepinn..och jag snavade gång efter gång...Det var kallt det var minus 18 grader...vad sjutton skulle jag få vatten ifrån..hm..Jodå framåt andra kvällen dök det upp strålkastarljus i mörkret o där kommer räddningstjänsten med två stora tunnor vatten...batterier o ett par hundra värmeljus!!!!Har väl aldrig blivit så glad förr,av att få vatten till skänks!

Följande 21 dygn skulle det vara och bli så...jag vande mej att leva "Raskenliv"och tyckte väl inte det var särskilt romantiskt...det fick bli att koka vatten på köksspisen,"kärringtvätta" sej,värma sej i köket o vid en liten kamin i rummet o lyssna på radion..jodå..det gick..men aningen isolerat blev det..det gick inte att ta sej varken fram eller tillbaka med vanligt fordon i skogen..utan jag blev som sagt var kompis med räddningsgubbarna som dök upp varannan dag...de fick små lappar av mej så de kunde handla hem det viktigaste.....Så  på den 21 dagen- när jag satt och skrev /(papper o penna)/var det som gällde....så började det låta i hela huset..allt sattes igång...herregud så högt...vilka läten från kyl/o frys o pump..o hela baletten....Elen var tillbaka!!!!!!!milda tid säger jag,det var nog som att vinna en miljon..det spreds en sån glädje i hela mej-ja gud vad vi är bortskämda egentligen...å Rasken jag är inte längre avundsjuk.......Så du kära storm som just nu besöker mej....snälla ta inte min el..Bege dej härifrån!!!

ha en fin dag mina vänner!!!!