textlyan

Maritha Johansson

fredagen den 23 september 2011

God Morgon...Ljuset börjar sakta att komma..igår var det en mörk dag..I Sigtuna,häkatdes en mor för att ha dödat sina två barn,en man häktas i samma kommun för att ha mördat sin fd hustru...???Vad händer i vårt samhälle??jag är engagerad i båda dessa delar...."Stulen Barndom"verkar för att bevara o värna om att barn inte far illa genom kommunernas sk omsorg..I många,många fall sker det "Godtyckliga omhändertagande"där barn placeras i mindre lämliga familjehem,där det saknas total insyn,där barn blir slagna och kränkta...i en del fall "blundar"man för det faktum att barn far illa i sina biologiska hem..som i det här senaste fallet,där man utifrån försökt hjälpa och stötta en mor...men så slutar det så här..???Kommunerna lyssnar inte,de ser inte eller  vill inte se vad som sker...och det är makalöst att just denna kommun dessutom negligerat 178 familjer de senaste åren där det kommit in anmälningar om hem där barn far illa!!!!!!ja det är dags för staten att verkigen gå in och satsa resurser,så att det finns välutbildade människor,proffs,som har med barn och familjer att göra..det ska inte bara vara ett "kassakontor"på socialförvaltningen-de har liv i sina händer...och de bör vinnlägga sej om sina egentliga uppgifter.att gå in och stötta familjer..inte alltid separera,utan hjälpa till så långt det går....söka lösningar,hjälpa till med allt vad familjerna behöver..Det är många gånger låttare att få anslag till en fotbollsplan,än att stötta barnfamiljer som har det jobbigt!!

Så till den återkommande kvinnomisshandeln,som upprepar sej varje dag ...det är så många som lever med våld  i nära relationer..som inte har kraft att ta sej ur..det krävs styrka och mod att söka hjälp,från dessa förövare som håller kvinnor i fasta hårda,kontrollerade grepp...Det är ett svårt problem att komma in på...det sker i det tysta...det sker inte offentligt...det är en sån skräck att leva under en sociopats vingar...de vingarna är nämligen vita utåt sett-och svarta på insidan!!!!Men att få ett skyddat boende och där isolera sej..det är inte lätt..och dessutom många gånger inte särkilt tryggt heller...det finns "luckor"att spåra upp...o speciellt om det finns barn med i familjen som ska träffa sina (oftast fäder)Hur sjutton ska man komma tillrätta med detta??jag vill ju bara säga att de kvinnor som är utsatta också könner sån skam och bär skuldkänslor.."tror det är fel på dom"...men ring för guds skull till alla kvinnolinjer o kvinnojourer som finns!!!Ta den stunden då du vet att du är ensam och Larma!!!!Det finns hjälp..det finns stöd.....Larma efter det första slaget--för kommer det då vet du att det kommer flera!!!