tisdagen 25 oktober 2011
God Morgon..Kl är 3.40 när jag sitter här och filosoferar över livet ...Igår var Tilda och jag hos veterinären och utslaget var inte det roligaste...Hon har alltså drabbats av något som heter Patellaluxation,vilket innebär att knäskålen inte är "fixerad i den skåra den ska vara"utan helt enkelt hoppar ur led..Därav hennes hälta...och hennes smärta..Det är uppenbart att detta drabbar mestadels tikar,och mindre raser som väger under tio kilo,och när jag sökte på google,så kunde jag läsa att just Dvärgpudel och Papillon tillhör de raserna som allra mest drabbas...Det är en genetisk åkomma...
Det är vanligt att detta bryter ut vid åldern 6-8 år och Tilda blir 8 år i december...
Vid undersökningen konstaterades att även det högra bakbenet var drabbat...Nu fick hon anti-inflammatoriska tabletter hon ska äta i 20 dagar/därefter blir det att ta ställning till en omfattande operation...som görs ca 15 mil härifrån på ett djursjukhus...Frågan är ska jag operera henne utan att vara 100% säker på att det blir bra?
Nej ingen kan svara på det...Ska jag sen operera nästa bakben under samma vaga förutsättningar...????Alltså det är en dyrbar och en komplicerad operation som tar tid...dessutom hittade man flera tumörer på henne...som också behövde opereras bort...suck...jag känner mej helt förtvivlad....och ingen vet om det dyker upp fler tumörer efter hand..
Det känns som att jag skulle få resa mellan sjukhus med Tilda ett bra tag framåt,i ovisshet...kansker utsätta henne för onödig smärta under lång tid...för att till slut kanske misslyckas ändå..?
Att ha ett liv i mina händer just nu känns inte bra..jag måste verkligen ta ett stort beslut-som jag inte vill kännas vid-jag kan inte tänka egoistiskt på min kärlek till henne-den hjälper inte hennes smärta...Måste tänka på hennes ickelidande...och jag tror jag vet redan nu vad mitt beslut blir...
Enligt veterinären får hon bara gå ut och in nu för att göra sina behov och är det ett liv?Inga längre promenader....inga mer lekar i parken,eller vandringar neråt sjön...inget mer hopp och lek...
Mitt hjärta gråter och mitt hjärta blöder.....
Min dag känns synnerligen låg...tankarna far som pilar i mitt huvud...och lilla Tilda ligger just nu och sover på sin medicin....
Är Gud God?
Kommentarer
Trackback
