textlyan

Maritha Johansson

tisdagen den 15 november 2011

God morgon...det börjas sakta att grynas...och dagen börjar vakna till ett nytt oskrivet blad...eller till en ny bild att färglägga...eller till en ny sång att textsätta...

Det är en tråkig utveckling när jag läser var o varannan dag att banden lägger ner...återkommer till det igen,då de senaste jag hörde var att CC&lee,lägger ner...Vart sjutton är dansbandskulturen på väg??Är det verkligen bara ekonomin som spökar eller vad sjutton beror det här på??

Verkar vara en sorts trend att sluta i alla fall,vilket vi låtskrivare inte tyvker är så kul förstås...Men det här tycks vara mest här i Sverige,för i övriga Norden rullar det på..Hoppas det dyker upp nya band för det är ju för tråkigt att det ser ut som det gör nu...

Ikväll blir det möte igen eller tema-kväll kan man kalla det för med "våld i nära relationer"...Har hunnit fundera hur mycket man blir fråntagen som misshandlad kvinna egentligen,jag går från klarhet till klarhet...Jag menar det slår an på allt som har med ens livskvalité att göra...Att starta om från noll,i en situation då man är oerhört sårbar är ingen hit precis..All står o faller i våldets makt...

Det innnebär att man startar upp en helt ny tillvaro,och får ta tag i det som påverkat under tiden...bla ekonomin..det är en tung bit vid sdan om allt annat...När man inte förfogat över sina egna pengar så har det naturligtvis blivit mycket som har gett efterräkningar....så det fysiska och psykiska får dras med många gånger en omöjlig ekonomisk situation..Tyvärr är det sånt man kanske inte tar upp i första hand..men så blir det...och det lär ta åratal innan man är ikapp...det skulle  nog inte räcka med dubbla skift plus helgjobb för att lösa..

Från början behövs ett nytt hem,i många fall,därefetr stora skulder som blivit av att man tvingats flytta många gånger och eftersläpande räkningar kommer ikapp,då man stått för allt dessutom...så det är en evinnerlig kraft som måste till för att man ska orka....

Tänker på hur man som liten barn var omedveten om hur livet skulle utstakas...hur många felaktiga beslut som skulle tas..hur många misslyckande som skulle möta på vägen...Men det var ju över 50 år sedan....suck...så kanske ingen idé att tänka bakåt!

Nu har liten Donna vaknat och ser sej yrvaket omkring...en ny morgon,en ny dag med bus...en ny dag att ta tag i och bevara med min bästa vän!!

kram och ha en fin dag....