textlyan

Maritha Johansson

Tisdagen den 1 november 2011

Första November,ja nu byter vi månad..och vänder det elfte bladet i kalendern..

Tiden kan vi inte springa ifrån..och det finns ju en tjusning med alla årstider..vår-sommar-höst och vinter..!!

När jag skriver låtar så tycker jag mest om mörkret.Då kommer det innersta fram och jag kan sammanställa mej själv på nåt sätt..Är det sommar och ljust och soligt då finner jag aldrig  ro till att fördjupa mej..utan då blir det mer ytligt jag skriver..det är som att bo i en sommarstuga då..nu bor jag mer i en grotta...där jag kan söka ljuset när jag vill...Stämningen är för mej så oerhört viktigt när jag författar..

Förr när jag jobbade på en tidskrift hade jag bla hand om kåserisidan..och där gick det betydligt lättare att skriva...kunde gå ner på stan och utifrån vad jag såg på ett café,avenyn,eller vad jag än var..kom det automatiskt upp lite kul intryck,och jag fick så mycket gratis..

Inte för att jag var särskilt nyfiken,men med kåseriet så gäller det ju lite att fånga stunden,människor som pratar med varandra,attityder,och det kunde minsann bli hur kul som helst....från korta möten till livliga dissussioner..mänskor som var fördjupade i en bok..jag minns en man som för varje blad  han vände i sin bok,bytte han också ben..han satt med benen i kors och så fort han växlade sida,växlade han också ben..Såg roligt ut..alltså våra beetenden säger så mycket...

att se ett kärt par mötas på ett konditori...där man märker hur mannen rätar sin rygg innan han stiger fram till sin kärestas bord...

Ja, episoderna är milslånga ... det var ett riktigt roligt jobb...

Ikväll ska jag gå på mitt möte om "våld i nära relationer"..känner väl inte riktigt för gruppen just nu-men det är lika bra att jag inte backar---är inne på den åttonde gången av tjugo,och vi som träffas delar ju i princip samma storys...och det är en stor hjälp...jag vet att jag känner mej bättre till mods när jag väl kommit hem igen...

Tänk vad mycket man kan lära sej om sej själv?De finns de som inte delar min uppfattning om att gå i grupp."Det är bättre att glömma och gå vidare"ja,javisst..för en del kanske det fungerar..men jag tar emot den hjälp och det stöd som gynnar mej inför framtiden,och jag var själv tveksam i början till hur detta skulle kunna ta mej framåt??Men,vetskapen att männsikor där faktiskt förstår..och att vi är fler som mött likaledes män...där mönstret går igen,i våra fall...det hjälper...och jag har kommit till insikt om att skulden inte bör läggas på mej...Det är ganska hårt att leva med skuldkänslor---och skam...men för varje gång gnids det bort en liten bit av detta och då är det för mej banne mej värt guld att fortsätta...

Nu börjar dagen att synas utanför och jag ska ta itu med att städa lite...det är också ett bra sätt att distrahera sin tankar på...Och på lördag är jag inbjuden av Martinez till Oskarshamn,där de spelar..och nu är det faktiskt 11 år sen jag träffade dom....Härligt att se framåt den här helgen!!!!

Ha en fin dag!!!