textlyan

Maritha Johansson

Aug. 24, 2011

God Morgon..det är tyst omkring mej...ingen är vaken i hela området där jag bor känns det som...

Det har varit lite turbulent de sista dagarna..Det började med att jag fick söka akutvård i fredags,och blev då inlagd på medicinavdelningen i Västervik...Hade ett högt infektionsvärde..trots att jag var i full gång med en pågående antibiotika-kur....efter röntgen/och skiktröntgen visade det sej att jag hade vätska i lungsäcken,(igen)ett ganska återkommande problem jag har haft de senaste åren efter en operation,där jag fick en svår infektion i såret....Nåväl...det var bara att finna sej i att hoppa i sjukhus-skjorta o säng..och läggas med intravenös antibiotika...sen blev det faktiskt att sova nästan ett dygn....

Redan på lördagen hade mitt värde sjunkit men jag var fortfarande tungandad,och jag bad till min Gud att jag skulle slippa få dränage ...i lungsäcken...vilket jag varit med om förut och det är ingen höjdare kan jag lova....Men tack jag slapp.....

På lördagsmorgonen kunde jag läsa om en trafikolycka i stan,där en medelålders kvinna blivit påkörd....allvarligt skadad-förd till IVA sto det med stora mörka bokstäver..."uch,tänkte jag....vad mycket sånt här det händer...Timmarna gick och jag fick besök av en väninna..som berättade att den påkörda kvinnan var en gemensam bekant till oss...Jisses..jaha..okey...nej fy...då blev olyckan på nåt sätt ännu större och närmre mej själv...

Vi satt och pratade sen efter det besöket hade jag kontakt med en anna väninna..som berättade att det var hennes sambo som hade kört bilen som skadat kvinnan,och att upphovet var att solen låg så lågt att han blev bländad -hon i sin tur var chockad..och hennes sambo...milda tid!!!Nåväl...men det skulle inte bli någon anmälan mot sambon då det var solens förrädiska strålar som bländat honom..och hans hastighet var den normala..och polisen hade konstaterat på plats hur det gick till och hur det såg ut...Stackare....detta drabbade alltså två av mina bekanta på olika sätt!!!Ja det är märkligt var vår värld är liten....

På måndagen var jag färdigvårdad från sjukhuset och kunde åka hem med en ny paket av antibiotika och på hemvägen hämtade jag min lilla Tilda som varit hos en bekant under helgen...Glädjen av att se mej blev stor...hon hoppade och gnällde...som om jag varit i Usa o varit borta hur länge som helst...Ja det jag älskar med djur är att de alltid finns där..de visar sin villkorslösa kärlek...de sviker aldrig...de bedömer oss inte över hur vi ser ut...utan tar oss för dom vi är..kan man ha en bättre partner??

Men nu är det onsdag och jag känner mej lite bättre så det blir att jobba några timmar...nu under morgonens första gryningstimmar..det är forfarande mörkt ute..men ser ut att det börjar ljusna bort i öst!

Ja ni ...jag önskar er att ni får vara friska å att dagen blir den bästa!kram Maritha..